nordostan ryter...

 havet gör sig än en gång påmind om att det är starkare, mäktigare, vildare, farligare och oberäkneligt än ngt annat element..
igår räddade jag en roddbåt från att slås i bitar, själv hade jag sjösatt den, i sommarsolen, med min yngsta, min pappa och en vän. vi skrattade och jag kännde mig stark och som den fisk jag är i mitt rätta element. vi tog en kort roddtur, vi badade och 7åringen tyckte inte så mycket om guppandet i vågorna. för mig är det trygghet att sitta i en båt med min pappa, har gjort det sedan jag var 6 veckor gammal, fast skärgården är min trygga hamn.
igår ville nordostan slå sönder henne, elna som hon heter, men med envishet och lite kraft fick jag och en granne upp henne 15m på stranden, där hon bör vara såhärårs...
varför göra detta med en lånad båt, varför slita så rygg och buk ömmar idag, ..jo detta är samma båt som vi använde för att bogsera ut en flotten med, flotten där askan av mitt älsta barn låg i en obränd urna. Viktors cancer upptäckte vi i oktober för 13 år sedan , snart efter att vi flyttat till hamnen i Baskemölla, ...i baskemölla där höststormarna ven kring fönstrena då som nu.
                        ---HAN FATTAS MIG---